VÅRA BÄSTA TIPS
INFÖR SKOLSTARTEN.

Michelle Wridgeway, mamma till ett barn med T1D

ATT SLÄPPA TAGET OM SITT BARN MED TYP 1 DIABETES NÄR DET BLIR SKOLDAGS ÄR ANTAGLIGEN NÅGOT AV DET MEST SKRÄMMANDE SOM VI FÖRÄLDRAR TILL BARN MED T1D SKA VARA MED OM.

DET ENDA SOM KAN LINDRA ORON ÄR ATT VERKSTÄLLA DET GAMLA MOTTOT FRÅN FLICKSCOUTERNA: VAR ALLTID REDO.

TIPS 1. GÖR EN EGENVÅRDSPLAN. På Skolverket.se kan man ladda ner ”Diabetes under skoldagen” vilket är det dokument som kommer att utgöra ditt barns egenvårdsplan i skolan. Den bör revideras årligen och ska skrivas på av barnet/ungdomen, vårdnadshavaren, ansvarig skolpersonal samt ansvarig barndiabetesläkare eller sjuksköterska.

TIPS 2. UTBILDA PERSONAL. Utse en grupp av kontaktpersoner på förskola/skola/fritids. Kontaktpersoner och måltidspersonal kommer att utbildas på barndiabetesmottagningen och ansvara för provtagning, injektioner, måltider, samt information och kontakt med föräldrar. Det kan även vara bra att ge dem broschyren ”Diabetes i grundskolan”. Ladda ner gratis pds från: http://www.diabetes.se/Butik/Produkter/Broschyrer-och-foldrar/Diabetes-i-grundskolan/

TIPS 3. KOMMUNICERA EFFEKTIVT. Ditt behov av kommunikation med lärare och kontaktpersoner kommer att öka. Du bör få veta hur dagen har varit för ditt barn – vad barnet ätit, blodsockervärden, givna injektioner samt tider och mänger för allt. Om ditt barn inte har en pump som loggar denna information kan det antecknas i en kontaktbok eller på dator, enligt överenskommelse.

TIPS 4. INFORMERA. Dra dig inte för att skicka mail eller lappar till läraren vid behov. Beroende på ditt barns hjälpmedel kan det vara bra att skriva ner hur man ska göra vid larm från en pump eller CGM-sensor. Det kan även vara bra att ge läraren ett laminerat papper med alla kontaktnummer vid nödfall i fetstilta bokstäver där även numret till ditt barns diabetesmottagning- eller sjuksköterska finns med.

TIPS 5. VID NÖDFALL. Sätt ihop ett blad för vad man ska göra vid nödfall. Det bör innehålla ett foto på ditt barn och texten Insulinberoende (typ-1) diabetes intill bilden. Det bör också innehålla information om hur man behandlar en insulinkänning, dina kontaktuppgifter vid nödfall, samt numret till er diabetesmottagning. Fråga om bladen kan sättas upp i ditt barns klassrum, hos skolsystern och i lärarrummet.

TIPS 6. GÖR EN AKUTLÅDA. Sätt ihop en akutlåda med diabeteshjälpmedel för skolan. Den kan antingen förvaras inlåst hos läraren i klassrummet eller på skolsysterns eller -sekreterarens kontor. Den kan innehålla druvsockertabletter, glukosgel, glukagoninjektion, en extra blodsockermätare, lansett och stickor, reservbatterier till blodsockermätare och pump. Du kan även lägga i ketonstickor, extra insulinpennor, pumptillbehör och en serter för infusionsset/CGM sensorer. Utanpå lådan bör det finnas ett foto + namn på ditt barn, samt namn och kontaktuppgifter till dig. Be även att få förvara en flaska med insulin i kylen.

TIPS 7. FÖRELÄS. Boka in ett föredrag som du håller för ditt barns klass och ev personal i början av skolåret. Andra barn kan vara otroligt omtänksamma och engagerade om de förstår vad sjukdomen innebär. Kompisar kan säga till lärarna när de ser tecken på insulinkänningar och till och med föreslå ett blodsockertest eller rätt behandling vid hypoglykemi.

TIPS 8. POSITIV ATTITYD. Se till att ha en öppen och positiv kommunikation med skolan. Om du är orolig över något som har hänt i skolan bör du diskutera det på ett öppet och positivt sätt. Att vara negativ, anklagande och missnöjd kan knappast leda till bättre resultat på något plan för ditt barn.

TIPS 9. SKAFFA CGM MED FJÄRRFÖLJNING.  Om du vill kunna följa ditt barns glukosvärden i realtid kan du fundera på att ha ett CGM system som tillåter fjärrgranskning och sms-varningar. Det kan minska din oro och öka din kontroll. Se i så fall till att lärare, kontaktpersoner och resurser känner till att du fjärrföljer ditt barn.

”Att lämna ifrån sig kontrollen är aldrig lätt men en sak är säker: Om vi kan vara förberedda och ha en positiv inställning under barnens skolgång så skapar vi en konstruktiv miljö så att de kan växa upp med en positiv och ansvarsfull syn på sin sjukdom.”