EN MAMMAS
PERSPEKTIV PÅ HYPOGLYKEMIER

Min son Thomas har typ 1-diabetes. Detta vill jag berätta om, så att andra föräldrar till barn med typ 1-diabetes vet att de inte är ensamma.

”Mamma, jag har ingen känsel i benen…” Det är en mening som jag har blivit rädd för att få höra. Jag vet genast vad det betyder, för det har blivit Thomas ”tecken”. Han har då ett lågt blodsockervärde, antagligen någonstans under 2 mmol/l.

Samma vecka som Thomas fick diagnosen minns jag att en vän till mig, vars man har typ 1, sa följande: ”Michelle, du kommer att lära dig se när Thomas har lågt blodsocker innan han själv märker det.” Kanske tänkte jag att hon var lite knäpp eller så var jag lite rädd, men hon hade helt rätt.

Jag har insett att de flesta symtom på insulinkänningar som vi får lära oss om när diagnosen ställs visserligen förekommer, men att det knepiga med den här sjukdomen är att var och en med typ 1 är en individ som har helt unika tecken. På Thomas märker jag oftast att hans läppar blir ljusblå och ögonen glansiga. Han blir lite tramsig och larvar sig för att sedan snabbt bli en aning retlig och helt oförmögen att fatta beslut. När blodsockret väl har blivit lågt kan han börja storgråta över minsta småsak.

Thomas fick sin första allvarliga hypoglykemi vid tre års ålder, några månader efter att han hade fått diagnosen. Han lekte obekymrat utomhus och jag hade kollat hans blodsocker ungefär 45 minuter tidigare, som då låg inom intervallet. När han hade sprungit omkring en stund utomhus kom han in och snubblade då på trappsteget. Han började storgråta, vilket var ganska olikt honom. Jag bestämde mig för att kolla hans blodsocker än en gång och mitt hjärta stannade ett ögonblick när jag såg att det stod 1,1 mmol/l på blodsockermätaren. Hur kunde det bli så lågt så snabbt? Och han sprang fortfarande omkring och pratade sammanhängande med mig.

Med tiden har han utan tvekan blivit mer uppmärksam på känningarna, och även om jag är tacksam för det är det som förälder hjärtskärande att se. Jag kan se hur mitt barn sitter i soffan nästan helt lamslaget av sitt låga blodsocker. Han mår jättedåligt och klarar inte av att gå till sitt rum och har inte heller någon direkt aptit.

Läs mer om Hypohjältarna och se hur vi alla kan bekämpa hypoglykemi.

Michelle – Förälder till ett barn med diabetes