DIABETES OCH HUMÖR
EN MAMMAS PERSPEKTIV.

Michelle Wridgeway (Mother of a child with Type 1 Diabetes)

Det är en sån sak som ingen kan förbereda en på när man får diagnosen.  Man lär sig hur man ska injicera, använda pumpen, mäta blodsockret och räkna kolhydrater.  De berättar hur olika livsmedel kan påverka blodsockret och att även motion och vissa läkemedel gör det.  Om man har tur kanske de nämner att tillväxthormoner kan påverka blodsockret, och har man riktigt stor tur kan de varna för att även stress kan påverka det.  Men ingen berättar hur diabetes och insulinkänningar påverkar ditt eller dina nära och käras humör.  När jag gjorde efterforskningar inför den här texten hittade jag bara en artikel från 2006 om mäns humör vid typ 2-diabetes och en och annan referens till forskning där det kopplas till depression vid typ 1-diabetes, men ingenting om dagliga humörsvängningar.

När jag står framför mitt barn som argt och frustrerat stampar foten i golvet undrar jag: ”Är han bara en trotsig treåring?  Är han bråkig och arg för att han har diabetes?  Eller är hans blodsocker för högt eller lågt?” I de stunderna är det svårt att avgöra hur man ska disciplinera och uppfostra.

På lekplatsen sker en liten olyckshändelse med kompisen och han springer till mig i en flod av tårar.   Då känner jag hur mamman till det andra barnet tittar dömande på mig och tänker ”Jaha, då var det dags igen…”. Men det enda jag kan tänka är ”undrar hur lågt blodsocker han har nu?”

MEDTRONIC HYPHEROES SHOOT 28-9-16

Välmenande vänner och släktingar har en favoritkommentar: ”Du kan inte alltid låta honom använda diabetesen som en ursäkt.  Du låter honom komma undan med vad som helst.”  Till svar vill jag då snäsa: ”Har du aldrig varit vresig när du är hungrig? Multiplicera det med tusen, så förstår du hur han känner när hans blodsocker är lågt.”

Folk påpekar ofta och gärna att deras barns vilda uppförande beror på allt socker de har ätit på ett kalas, men faktum är att dessa barns blodsocker antagligen bara når upp till den övre gränsen av vad som anses vara en normal blodsockernivå.  Varför är det då så svårt att förstå att ett barn med diabetes typ 1 också kan bli lite ”vild” när han eller hon äter en smörgås och blodsockret rusar upp i 13 mmol/l?

Alla som lever med någon som har typ 1 kan otvivelaktigt berätta att diabetes påverkar humöret.  Lågt blodsocker gör att de känner sig ledsna och högt blodsocker frustrerade eller till och med arga.  När man ställer frågan till vuxna med typ 1 kan man få veta att de efter en episod med mycket lågt eller ihållande högt blodsocker inte ens minns vad grälet handlade om eller att de ens hade en humörsvängning.

Jag ber ofta min son att stanna upp och berätta för mig hur han mår.  När han närmar sig puberteten kommer svaren säkert att bli kortare eller utebli helt, men för tillfället kan jag bara hoppas på att han lär sig att identifiera varför han mår som han gör, och det kommer även att få mig att förstå honom bättre.  Och på tal om puberteten är jag inte säker på att jag är redo att tänka på det än. Jag kan bara försöka föreställa mig hur en kombination av hormoner och blodsockernivåer kommer att påverka hans humör!

Save

Save

Save

Save