Skip to main content

CGM-behandling

Ett CGM-system är ett system för kontinuerlig glukosmätning.
Det mäter i huvudsak glukosnivåerna dygnet runt, med några minuters mellanrum, genom en liten sensor som är fäst antingen på buken eller armen med hjälp av en automatisk appliceringsenhet. Sensorn mäter glukosnivån i interstitialvätskan, dvs. vätskan som finns mellan cellerna.

Vad är CGM?

Ett CGM-system är ett system för kontinuerlig glukosmätning.
Det mäter i huvudsak glukosnivåerna dygnet runt, med några minuters mellanrum, genom en liten sensor som är fäst antingen på buken eller armen med hjälp av en automatisk appliceringsenhet. Sensorn mäter glukosnivån i interstitialvätskan, dvs. vätskan som finns mellan cellerna.

Är CGM något för mig?

CGM passar speciellt för personer som1:

Ofta har lågt blodsockervärde (hypoglykemier)

Vill minska sina HbA1c-mål utan att öka episoderna med låga värden

Har mycket varierande blodsockernivåer

Kan du se vilken stad det är?

Om du inte kan se hela bilden

Kan det vara svårt att fatta informerade beslut.

Vad är Fördelarna med CGM?

Med ett CGM-system får du en mer komplett bild av dina glukostrender

Tre gånger

fler användare uppnådde
en HbA1c-nivå <7.5%2

14.5%

av användarna ökade
tiden i målområdet3

*jämfört med MDI SMBG (flera dagliga injektioner och självövervakning av blodsocker)

What are the Benefits of CGM?

Alltid vid din sida

Vi vet att byte av behandling kan vara skrämmande i början. Men oroa dig inte, vi finns här för att hjälpa dig varje steg på vägen. Oavsett vad du står inför finns vi alltid vid din sida, men inte bara genom att skapa innovativa produkter. Vi hjälper dig även med din diabetesbehandling. Med tillgång till onlineresurser dygnet runt och lättillgängliga specialister vill vi ge dig mer självförtroende och bekvämlighet i hanteringen av din diabetesbehandling.

Du är inte ensam.  WeCare

  1. Rodbard D. DIABETES TECHNOLOGY & THERAPEUTICS 2017;19(3):S25-S37
  2. Beck RW. et al. JAMA 2017;317(4):371-378.
  3. Ruedy KJ. et al. J Diabetes Sci Technol. 2017; 11(6):1138-1146